Jag känner mig så jävla less på att vara en hormon freak..

Skäms till och med att jag "överreagerar" säger fel saker...

Men hemma så spelar det inget roll om man är gravid eller inte här tas inte kännslorna i hänsyn.

Fy fan vill att det ska sluta vill inte gråta, vill inte bli ledsen.

Men det är alltid MITT fel...

känns bara så jävla kasst att få höra att man är larvig,jobbig,klängig, säger fel saker osv

Jävla less man blir.... spelar inget roll vad man gör.

Visa dagar känner jag mig som en inneboende som jobbar som städ hjälp och förväntas försvinna med det samma när han kliver innan för dörren...fan

As skönt att bli tagen för givet...när man lägger sig ut 200% i flera år...och agerar som en ljuddämpare för M´s agressioner,,, och hormon utlopp... men när man bryter ihop själv så är man ostabil... skit bra,..

Jävla mes man är...grrrrr