Jag känner mig nedtrampad, överskörd, mosad, krossad. Försvunnen... Utan indititet, utan liv. Utan mina tankar, borttappad. Jag vet inte vem jag är... Jag vet inte vad jag vill, vad jag gör.. Varför jag gör det längre. Jag är inte mig själv för jag vet inte vem jag är längre... Jag saknar ett ansikte.. Jag har förträngd mig. Jag är borta. Jag finns inte längre.. Jag är död.. Mina tårar rinner... Mitt hjärta slår men jag är inte här jag är inte jag... Jag finns inte... Jag kan inte längre se nåt framför mig. Allt som va så självklart är inte klart längre..