Helt underbart att vara mamma till 2 små barn. Det är inte lätt varje gång.

Men de små gör allt slit värt mödan.

Lille Viktor går på dagis och precis började trivas där. Tredje gången jag lämnar honom utan att han gråter utan går självmant till fröknar och vinkar hejdå. Min lille kämpe. Kan inte vara lätt för honom att bli store bror hux flux så här.

Och speciellt när han är inne i den underbara 2års trotset. Där han skriker kastar grejer mot oss stampar trampar o testar. Eller så är det bara jag som tror att det tar på honom. Han är jätte snäll mot Linnea. Han klappar henne, ger henne grejer, erbjuder henne kakor och annat gott. Snälla lille hjärta min.

Och fröken mini sover oftast äter och bajsar väldigt nöjd bebis.

Växer gör hon oxå. Och skönt är det att få en fungerande amning. Känner mig väldigt stolt över mig själv. Att kunna helamma henne. Fast det har varit så jävla svårt i början men med tårar o blodiga såriga bröstvårtor fixa vi ändå det :) så hoppas det håller i sig nu. Och att jag   kommer kunna amma henne till 6 mån som minst!