StartsidanSmå barnslivet
2014-10-30 
11:15:16 / 0 kommentarer kommentera inlägget?..
11:15:16 / 0 kommentarer kommentera inlägget?.. Lille skutt börjar bli stor. 2 v på fredag.
Helt underbart att vara mamma till 2 små barn. Det är inte lätt varje gång.
Men de små gör allt slit värt mödan.
Lille Viktor går på dagis och precis började trivas där. Tredje gången jag lämnar honom utan att han gråter utan går självmant till fröknar och vinkar hejdå. Min lille kämpe. Kan inte vara lätt för honom att bli store bror hux flux så här.
Och speciellt när han är inne i den underbara 2års trotset. Där han skriker kastar grejer mot oss stampar trampar o testar. Eller så är det bara jag som tror att det tar på honom. Han är jätte snäll mot Linnea. Han klappar henne, ger henne grejer, erbjuder henne kakor och annat gott. Snälla lille hjärta min.
Och fröken mini sover oftast äter och bajsar väldigt nöjd bebis.
Växer gör hon oxå. Och skönt är det att få en fungerande amning. Känner mig väldigt stolt över mig själv. Att kunna helamma henne. Fast det har varit så jävla svårt i början men med tårar o blodiga såriga bröstvårtor fixa vi ändå det :) så hoppas det håller i sig nu. Och att jag kommer kunna amma henne till 6 mån som minst! 
Vabb
2014-10-07 10:11:19 / 0 kommentarer kommentera inlägget?..
10:11:19 / 0 kommentarer kommentera inlägget?.. 
Ja det regnar o Viktors ögon har blivit lite bättre, men inte hans humör. Två års trots är inte att leka med kan jag lova. Hur kan det va så mycket vilja i så litet kropp kan man ju undra ibland.
Idag skulle vi gått till barnmorskan och kolla blodtrycket på mig och eventuellt gå förbi affären och köpa lite saker till bebisen. Men eftersom Viktor sovit som en kratta halva natten så har jag fått avboka besöket och vi chillar hemma.
Med lite frukost och lite Nicke nyfiken myser vi till regn i soffan.
Medan lille mannen slappar passar jag på att planera hans födelsedag.
Beställde en kurio surfplatta och tittade på en bowlingset för barn, lite cars saker.. Så sitter med små värkar och funderar om det inte räcker med enbart surfplattan... Beslutsångest.se
Tom
2014-10-06 21:22:58 / 0 kommentarer kommentera inlägget?..
21:22:58 / 0 kommentarer kommentera inlägget?.. Jag känner mig nedtrampad, överskörd, mosad, krossad. Försvunnen... Utan indititet, utan liv. Utan mina tankar, borttappad. Jag vet inte vem jag är... Jag vet inte vad jag vill, vad jag gör.. Varför jag gör det längre. Jag är inte mig själv för jag vet inte vem jag är längre... Jag saknar ett ansikte.. Jag har förträngd mig. Jag är borta. Jag finns inte längre.. Jag är död.. Mina tårar rinner... Mitt hjärta slår men jag är inte här jag är inte jag... Jag finns inte... Jag kan inte längre se nåt framför mig. Allt som va så självklart är inte klart längre..
Jag vet inte vad som väntar mig... Mjau jag har aldrig gjort det.. Men nu saknar jag mig som alltid burit med. Ingen ork inga ord inga tankar. Svart, tomt, ilska..
Jag har har mördat mig i hopp till att bli någon annan. Nån perfekt nån som gör allt o sväljer allt. Jag är en robot.. Jag är inte en människa lägre.. Det ända jag gör är att fungera... Resten vet jag inte... Om det skulle vara så väl att jag gick å dog... Men icke.. Det går inte för jag måste finnas för mina barn. Allt jag har är dom... Men jag är inte en mamma de förtjänar eller behöver.. Jag vet inte själv vem jag är..